Barndomstid
Nu tänker jag tillbaka på den tiden då jag var barn. När mamma och pappa stod för mina drag, när jag fick ha mössa fast jag inte ville ha, och när jag fick Barbie fast jag ville ha hennes syster Stacie.
Eftersom jag är född nittoett, var nittotalet mest bullar saft och kex. Men nittiotalet är ändå min barndom, den tid jag växte upp.
Vid den tiden var en häst min största dröm med sadel och färgen helst vit. Också en piska förståss, som fungerade som motor när man trampade på.
Pocahontas var min allra bäste vän, indianprinsessan som möter John Smith som var fast i londonsocietetens fördomar.
Men när jag ser tillbaks på allting som har hänt, ser jag i klartext att nittiotalet var ett skämt, när alla var så balla i en träningsoverall från adidas.
Och när hela sverige i brist på fantasi, missbrukade såpor som nya tider och rederiet. Då ville man bara sticka iväg och krevera.
Ja, teve slog igenom som aldrig förr och modet spreds via MTV och rapport. Alla ungar skulle ha märkeskläder, flickor skulle ha platåskor och en tintinfrisyr, då var pojkar komplett.
Men här sitter jag och säger att det var sämre då. Ja, här sitter jag och klagar men vad klagar jag på?
För i mina ögon bättras ingenting.
Nej, vi går på och blundar för vår verklighet, och reagerar inte på själviskhet. Tomma tunga huvuden går runt och tänker inte på nånting speciellt. Som det är nu irrar vi bara omkring.
Under and in
Yohanna
Eftersom jag är född nittoett, var nittotalet mest bullar saft och kex. Men nittiotalet är ändå min barndom, den tid jag växte upp.
Vid den tiden var en häst min största dröm med sadel och färgen helst vit. Också en piska förståss, som fungerade som motor när man trampade på.
Pocahontas var min allra bäste vän, indianprinsessan som möter John Smith som var fast i londonsocietetens fördomar.
Men när jag ser tillbaks på allting som har hänt, ser jag i klartext att nittiotalet var ett skämt, när alla var så balla i en träningsoverall från adidas.
Och när hela sverige i brist på fantasi, missbrukade såpor som nya tider och rederiet. Då ville man bara sticka iväg och krevera.
Ja, teve slog igenom som aldrig förr och modet spreds via MTV och rapport. Alla ungar skulle ha märkeskläder, flickor skulle ha platåskor och en tintinfrisyr, då var pojkar komplett.
Men här sitter jag och säger att det var sämre då. Ja, här sitter jag och klagar men vad klagar jag på?
För i mina ögon bättras ingenting.
Nej, vi går på och blundar för vår verklighet, och reagerar inte på själviskhet. Tomma tunga huvuden går runt och tänker inte på nånting speciellt. Som det är nu irrar vi bara omkring.
Under and in
Yohanna
